Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
97. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 April 27/Mai 7
Osnabrück 1646 April 27/Mai 7
Übergabe der kaiserlichen Duplik auf die schwedische Replik. Bitte der evangelischen Deputierten
um schwedische Hilfe zur Beilegung der Gravamina. Mitteilungen Trauttmansdorffs über sein
beabsichtigtes Eingreifen in die Verhandlungen über die Gravamina und Bitte um Übereinkunft
über die schwedischen Satisfaktionen vor seiner Abreise nach Münster. Weitgehende kaiserliche
Angebote an Schweden und Kurbrandenburg. Kaiserliches Instrumentum pacificationis. Besuch des
mecklenburgischen Gesandten: Wismar.
Medh sidste posten, som kom den 21. huius [ 21. April/1. Mai 1646 ], hafve
Eders Kgl. Maj. allernådigste skrifvelsse af den 4. dito [ 4./14. April 1646 ]
vij medh allerunderdånigst vyrdning väll unfångit. Finne theruthinnan icke
stoort at svara på, uthan skole hörsamligen i acht taga och efterkomma
hvadh Eder Kgl. Maj. theruth allernådigst behagar at befalla.
Sedan vårt sidste är här på thenne ohrten föga föreluppit mehra än at the
keijsserlige gessandterne läte then 20. huius [ 20./30. April 1646 ] genom
theras secreterare gifva oss till förstå, at emedan the nu efter 16 veekürs
förlopp ifrå then tijden vår replicque och theras svar var uthkommit, om-
sijder hade fått af ständerne, på hvilka the kastade skulden af drögzmåhlet,
theras betänkiande theröfver, vore the sinnade at komma till oss och göra
duplicquen. Hvilket vij så läthe skee. The komme förthenskuldh alle tree
dagen therefter, var den 21. huius [ 21. April/1. Mai 1646 ], tå vij tänckte
them, lijka som tillförende var skeedt, villa låtha genom bägge sijdors
secreterare, som och vore tillstädes, thet samma uthi protocoll optaga. Men
efter the hade thet allareedo skriffteligen opsatt, bleef thet af theras secretario
legationis oss allenast föreläsit och, emedan thet var itt maculeradt concept,
lofvat at oss een afskrifft theraf dagen therefter tillskickas skulle. Punctum
satisfactionis hade the à part affattat, ställandes i vårt sköön at låtha then
antingen annecteras uthi instrumentet vidh the andre punchterne eller och
särdeles. Effter theras tillsäijelsse finge vij sedan thet samma och är thet
sådant som copian under lit. A uthvijsar.
Den 24. dito vore the Altenburgiske, Brunssvijk-Lunenburgiske och Weij-
mariske , deputerade af samptlige evangeliske ständerne, hoos oss och å
theras vägnar öfverlefvererade oss bijfogade punchter under lit. B med
begäran, at emedan the funne gemutherne hoos the catholiske så förhärdade,
at the ingaledes kunde komma tillrätta medh them, vij tå ville taga oss theras
saak an och therhän förhielpa, at tractatus gravaminum måtte till theras
contentement blifva befordrad. Hvaruthinnan vij them lofvade alle möijelige
officia.
Grefven af Trautmanssdorf sände i går secreteraren Schroder till secreteraren
Biörneklou
Keijssaren och theruthinnan ordre at, för then fahra som var för ögonen
af Turkens starka krigzrustningh, skynda här medh tractaten; 2. att han,
grefven af Trautmanssdorf, var adverterat ifrå sine colleger i Munster, thet
tvenne deputati catholicorum, then Corfeijske
Adam Adami, Abt von Murrhardt, Weihbischof zu Hildesheim, * 1610 Mülheim a. Rh.,
† 19. Februar/1. März 1663 Hildesheim. ADB I S. 46 ; NDB I S. 55 ; Friedrich Israel :
Adam Adami und seine Arcana pacis Westpbalicae. Berlin 1909 ( Historische Studien 69);
Paulus Volk : Der Friedensbevollmächtigte Adam Adami aus Mülheim bei den Verhandlungen
in Münster und Osnabrück (1645–1648). Aus unbekannten Briefen. In Annalen D. Hist. V.
f. d. Niederrhein 142/143 (1943) S. 84ff. APK 63–67.
Johann von Leuchselring (Leuxelring), Syndikus der Stadt Augsburg: APW, III A 1 S. 353.
Er amtierte seit dem 14. Februar 1636 in Augsburg als Stadtkanzler, wahrscheinlich aufgrund
einer kaiserlichen Intervention. Leuchselring war katholisch. Seine Familie lebte im Exil in Tirol.
Über Herkunft und späteren Verbleib – er wurde 1649 von der Stadt entlassen – ist nichts bekannt
(frdl. Auskunft des Stadtarchivs Augsburg). Vgl. Leonhard Lenk : Augsburger Bürgertum
im Späthumanismus und Frühbarock 1580–1700. Phil. Diss. München 1952 (Augsburg 1968)
( Abhandlungen zur Geschichte der Stadt Augsburg 17); Paul von Stetten :
Geschichte der Stadt Augsburg II (Frankfurt und Leipzig 1758) passim.
hafva varit här och tillijka medh the andre bijvistat tractatui gravaminum,
men för någre dagar sedan äre öfverdragne till Munster, at göra relation
om thet som här nu uthi 9 sessioner, af hvilka the 7 förre reedo äre insände,
och nu the 2 sidre, som fuller lära blifva the sidsta them emellan, härhoos
föllia under lit. C, D, är passerat, skole göra ther någon villevalla uthr
sakerne, och förthenskuldh nödigt funnit, att han med thet allraförsta måtte
förfoga sigh tijt öfver, till at i tijdh dämpa och förekomma then irring som
theraf syntes villia härröra. Emedan han nu för then orsaken skuldh hafver
måst resolvera, at som idagh begifva sigh tijt, så skulle han gärna see, at
han tillförende hade fåt göra itt vist aftaal med oss, i synnerheet öfver punc-
tum satisfactionis, gifvandes oss såssom vidh handen till at besökia honom,
efter han näst tillförende hade med sine colleger varit hoos oss.
Vij foore therföre efter måltijden till honom och funne ther grefven af
Lamberg och Crane för oss. Näst thet att vij berömbde hans intention till
at ryma uhr vägen thet som kunde vore fridzhandelen förhinderligit, öns-
kade vij honom lycka på reesan och at thet måtte väll aflöpa. The fölle
strax på talet om duplicquen, begärandes vij ville tå svara therpå och öfver
then eene och andre punchten, eenkannerlig satisfactionen, oss ändteligen
förklara och uthlåtha. Men vij excuserade oss, förebärandes oss till ingen
annan ända vara komne, än at önska honom, grefven af Trautmanssdorf,
lycka på reesan. Icke desto mindre insisterade the på sitt förre taal, i synner-
heet om satisfactionen, och berömmandes Keijssarens alfvare och begärelsse
till friden, per discours föreslogo
meren , till hvilket the sade Keijssaren gifva sitt samtyckie, och lofvade sigh
villia göra thet bästa at och så disponera Churbrandenburg till at gifva sin
consens thertill, hvilken the hoppades kunna erhållas, effter Keijssaren ville
gifva honom till vederlagh igen een så stoor summa penningar, som Eder
Kgl. Maj. för detta till satisfaction hafver varit anbudin, och ther han äntå
icke ville vara thermed tillfridz, opfylla thet öfrige med stifft Halberstadt.
Bode vij ville i lijka måtto göra vårt till at öfvertala the Brandenburgiske
In dieser Relation fehlt jeder Hinweis auf den für Salvius sehr enttäuschenden Besuch vom 21. April/
1. Mai 1646 bei Wittgenstein, bei dem er seine noch immer gehegten Hoffnungen auf eine branden-
burgisch -schwedische Heirat endgültig zusammenbrechen sah. Vgl. Urk. u. Aktenst. IV S. 437f.
Die nun eingeleitete Reise von Löbens zum Kurfürsten, um endgültige Resolutionen einzuholen,
war die Folge dieses Gesprächs.
På lychtone komme the fram med itt latiniskt, som the kallade, instrumento
pacificationis
Project des Instrumenti pacis, wie es von kayserlicher Seite den Schweden ist exhibiret
worden: J. G. von Meiern III S. 66–73 .
uthi vår replicque af oss var hållin, hvilket the oss så obiter vijste, och efter
vij gärna hade hafft thet händer emellan, märkiandes at ther var något uthi
som tiente till fridens befordring, begärte vij thet måtte oss skriffteligen
communiceras. The lofvade sigh villia låtha thet afskrifva, emedan thet var
allenast itt omunderat concept, och oss idagh tillsända. Hvilket vij nu
vänta och ärna, eftersom vij idagh hafva hafft bodh tijt och förnimma, at
grefven af Lamberg och doctor Crane skole villia i morgon sielfve komma
till oss att thet öfverlefverera och therjämpte tala något mehra med oss,
med nästaffgående post Eder Kgl. Maj. thet i underdånigheet at tillskicka.
Nu förnimme vij, at grefven af Trautmanssdorf idagh bijtida är fortreest
till Munster.
På stunden var then Mecklenburgiske gessandten hoos oss och på sin herres
vägnar recommenderade oss, icke såssom tillförende protesterandes, at för-
medla vår in puncto satisfactionis giorde praetension på Wissmar och ther-
till hörige ohrter. Bekände at hans herre var Eder Kgl. Maj. högt obligerat,
såssom then eendeste, genom hvilkens faveur han vore kommen till sin
landh igen, och försåge sigh förthenskuldh så mycket mehra till Eder Kgl.
Maj., at Eder Kgl. Maj. icke allenast på alle fall skulle hielpa maintenera
honom thervidh, uthan och för thet öfrige vara honom uthi hans angelägen-
heeter till styrkio och bijståndh, eftersom han och aldeles ville hafva itt
och annat Eders Kgl. Maj. höga discretion heemstält. Han ville till tacksam-
heet igen äntå inryma och altidh, ther så behöfdes, hålla Eder Kgl. Maj.
Wissmar med een frij statione navium uthi then hampnen tillhanda och
öppen. Effter han nu icke opponerade sigh uthi thenne saken, så bode vij
honom föreslå, hvad meddell honom thertill tycktes. Men han kunde thet
inthet göra, uthan togh thet ad referendum op. Och vij insistera alt bortåth
häruthinnan Eders Kgl. Maj. förrige ordrer.
Hvadh grefvinnans af Schaumburgz gessandter
Johann Konrad Schlüter: APW, [ III D 1 S. 351 ] unter Holstein. Ob er Vertreter des Herzogs
von Schleswig-Holstein-Gottorf oder des Königs von Dänemark war, der einzigen holsteinischen
Reichsstände, konnte nicht ermittelt werden (frdl. Auskunft des Landesarchivs Schleswig).
är copialiter under lit. E. Vij varde honom therpå efter sakssens ägenskap
svarandes.
Ifrå residenten Rosenhanen är uthi nästförledne veeku inkommit thet som
under lit. F finnes. Vij förmoda at grefven af Trautmanssdorff skal innan
näste postedagh komma tilbakars igen, tå vij kunna få tillfälle at i under-
dånigheet berätta Eder Kgl. Maj. något mehra och uthförligare, hvadh i-
medlertijdh är och kan passera.
F: 763–764 Rosenhane an Salvius. Münster 1646 April 24/Mai 4